Sidhuvudbild

Nyhetsbrev

Liria Ortiz, leg. psykolog och leg. psykoterapeut, håller kurs i att kunna hantera en viktig relation

Kraftfulla sätt att få MOTIVATION TILL FÖRÄNDRING!
2011-04-01


Längst ner på sidan finns tidigare Nyhetsbrev. Dem kan du ladda hem genom att klicka på resp. brev

Liria Ortiz, leg. psykolog och leg. psykoterapeut, författaren till boken: ”Förändra ditt liv med kognitiv beteendeterapi (KBT) och motiverande samtal (MI)” och ”När förändring är svårt. Att hantera motstånd med motiverande samtal” Natur & Kultur.

Hjälpa elever att bli mer toleranta

FRÅGA:
Hej Liria!
Jag är lärare i en högstadieskola i en ganska stor stad i Sverige och jag har några frågor om intolerans och fördomar mot invandrare.

I staden, där jag bor och arbetar som lärare, finns en lång tradition av invandring. På 70-talet kom en våg av arbetskraftsinvandrare. Deras barn och barnbarn är väl integrerade, uppskattade och flera har ledande positioner inom stadens förvaltning, näringsliv inte minst, men också i de politiska partierna.
Det som har blivit mitt bekymmer som lärare är de fördomar som jag märker att mina elever har mot senare generationers invandrare, och särskilt de som kommer från länder utanför Europa. De kommenteras som ”parasiter” och ”odugliga analfabeter”, och de islamofobiska resonemangen är vanliga (och grova). Eleverna hänvisar ofta till nätet som källa och hävdar att där får man ”veta hur det egentligen är.” Vi har en ganska stor grupp elever som invandrat i skolan och jag märker att de far illa av jargongen som de hör från andra elever. Jag har ordnat diskussioner om tolerans i klasserna, men det har tyvärr inte varit så framgångsrik. De har urartat till gräl, där eleverna argumenterat med varandra och mitt intryck är att de bara bidragit till en polarisering av åsikterna. Hur kan man förstå att det så lätt uppstår fördomar om dem som är annorlunda? Finns det sätt att minska fördomar? Händelserna i Norge gör mig förskräckt, hur kan jag hjälpa mina elever att inte bli som Breivik? Vilka råd kan du ge mig?

Bästa hälsningar från ”Erik”, en vilsen och bekymrad lärare.

SVAR:

Hej Erik!
Jag beundrar att du har tagit initiativet till att göra något åt den intolerans som du möter omkring dig som lärare. Det du berättar om, är ett problem som bekymrar många av oss.

Jag vill börja med att säga att intoleransen hos en enskild individ orsakas av många olika faktorer. Enligt rapporten Den mångtydiga intoleransen, som Forum för levande historia har tagit fram, är det få elever som är helt och hållet toleranta eller intoleranta. De allra flesta har en ambivalent inställning till bland annat invandrare och homosexuella. Det som kännetecknar den ambivalenta eleven är hennes motstridiga känslor och tankar och hur hon utifrån det pendlar snabbt i sitt sätt att tänka och göra. I ena stunden kan eleven tänka och bete sig tolerant och i den andra intolerant.

Socioekonomiska faktorer visade sig ha betydelse för graden av intolerans hos elever: ”Resultaten visade att i skolor med elever från områden med höga andelar av välutbildade och välsituerade boende… uppvisade eleverna mer positiva attityder än i övriga skolor.” Flera forskare menar att vi människor är sammansatta och att man också bör ta hänsyn till hur olika nedärvda sårbarhetsfaktorer, som förmåga till empati, spelar roll och formar attityder och värderingar i samspel med omgivningen.
Du undrar, hur du kan hjälpa dina elever till att vara toleranta. Vi vet en del om detta. Faktorer som bidrar till en mer tolerant attityd hos unga är ett tolerant samhällsklimat och undervisning i skolan om till exempel Förentas Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna. Men det finns tyvärr få vetenskapligt utvärderade metoder för att arbeta med fördomar och intolerans i skolan, och de resultat som finns är blandade. Den vanligaste metoden är att låta medlemmar från olika etniska grupper arbeta tillsammans i projekt av olika slag. Det har gett hyggliga resultat men effekterna avtar ganska snabbt. Används metoden med elever som är uttalat antagonistiska till varandra är effekten den motsatta, fördomarna om varandra ökar.

Utbildningsprogram som betonar de negativa moraliska aspekterna av att vara fördomsfull, har också prövats. De har ibland innefattat direkt övertalning för att ändra attityder och beteenden. Dessa metoder var effektiva i första hand med de elever som redan hade en ganska tolerant inställning men hos de som var mer uttalat intoleranta uppstod även här en motsatt effekt, de var mer intoleranta efteråt.

Men arbete pågår för att utveckla psykologiska metoder för att nå de ambivalenta eleverna tidigt och för att de intoleranta attityderna är så uttalade. Jag vill berätta för dig om en modell som använts i USA av den ledande psykologen Steven Hayes, som är engagerad i frågor om tolerans. Modellen har mycket lovande resultat och kan bli vägledande för att arbeta för tolerans med elever, särskilt de som fortfarande är ambivalenta. Men mer forskning behövs ändå, betonar Steven Hayes. Du kan läsa mer om arbetssättet i artikeln Applying acceptance, mindfulness, and values to the reduction of prejudice: A pilot study. Författarna är Jason Lillis och Steven C. Hayes.

I sin studie valde Hayes och hans forskargrupp att jämföra två metoder, som båda hade som mål att minska intolerant tänkande hos gymnasieelever om olika etniska grupper. I en klass använde man metoden Acceptance and Commitment Therapy (ACT), som är en del av kognitiv beteendeterapi. I den andra klassen använde man en pedagogisk föreläsning som baserades på en lärobok om psykologin bakom fördomar om etniska grupper.

Utgångspunkterna för att använda ACT är att psykologisk forskning har påvisat att även om vi vet om vårt fördomsfulla tänkande, och ifrågasätter det, är det svårt att ändra på det. Studier visar att de allra flesta av oss vill vara toleranta och försöker undvika att tänka intoleranta tankar. Men de infinner sig ändå. Förklaringen är att våra fördomar är överinlärda och har blivit ett närmast automatiserat sätt att tänka. Vad vi däremot kan lyckas med är att lära oss att inte uppfatta fördomarna som sanna utan att snarare se dem som mentala ”reflexer.” Vi behöver då inte styras av våra fördomar utan kan fokusera på att bete oss i överenstämmelse med våra värderingar om att vi vill vara toleranta i möten med andra. Jag vill betona att det inte är antingen eller. En förutsättning för att metoden ska fungera är att samtidigt som man accepterar att man har fördomsfulla tankar så ska man aktivt välja att uppträda i överenstämmelse med sina värderingar, det vill säga tolerant. Tolerans på beteendenivå handlar det oftast om något så grundläggande som att inte döma få förhand utan att börja lyssna på varandras sätt att se på saken, att få en dialog till stånd, trots att man inte håller med varandra.

Hur såg då ACT interventionen ut? ACT- lektionen varade i sjuttiofem minuter. Den utformades utifrån forskningen om att lära sig att betrakta sina fördomsfulla tankar och känslor med utgångspunkt i ett ovanifrån perspektiv. Övningar och diskussioner användes för att hjälpa eleverna till: a) att bli uppmärksamma på egna intoleranta tankar, känslor och reaktioner, b) att acceptera att dessa tankar och känslor finns där som något som lärts in under uppväxten i samspel med omgivningen (familjen, TV, nätet, filmer, böcker, myter) men att tankarna och känslorna inte behöver vara sanna, c) att lägga märke till hur lätt vi dömer andra utifrån de tankarna och känslorna d) men att ta beslutet om att bemöta andra på ett sådant sätt som istället är förenligt med värderingar om tolerans (trots sitt fördomsfulla tänkande). Inom ACT kallas det att handla i värderad riktning.
Hur gick det? Endast ACT interventionen var effektiv för att öka tolerans hos eleverna, men då det behövs mera forskning, bland annat med längre uppföljningstid, så rekommenderar Steve Hayes tills vidare en kombination av undervisning och ACT.

Forum för Levande Historia (FLH) kommer att publicera en antologi där jag och andra psykologer medverkar. I mitt kapitel utvecklar jag ett mer detaljerat förslag till ett självhjälpsprogram för att öka egen och andras tolerans. Antologin kommer att publiceras i början av nästa år men innan dess rekommenderar jag att du tillsammans med dina elever besöker P.K. – en utställning om intolerans som öppnar den 15 september i år i FLH: s lokaler i Stockholm.

Erik, för att återkomma till din fråga, hur kan jag hjälpa mina elever att inte bli som Breivik? Försök fånga upp dessa elever tidigt när de fortfarande är ambivalenta. Prova gärna en blandning av undervisning och den ovan beskrivna modellen.
Maila mig gärna och berätta hur det går.

Varma hälsningar och lycka till!
Liria

Liria Ortiz, leg. psykolog och leg. psykoterapeut

Tidigare nyhetsbrev:
Januari 2009
Mars 2009
Augusti 2009
November 2009
Juni 2010
November 2010
Mars 2011
April 2011
September 2011

Liria08.jpg

Liria Ortiz
leg.psykolog
leg.psykoterapeut
Lärare i motiverande
samtal (MINT)
Handledare

För kontakt:
liria.ortiz@gmail.com